Alex, hör du mig? Ser du mig? Jag vill se dig? Hur har du det? Jag är ledsen att jag inte pratat med dig på ett tag, förlåt mig, det ska aldrig hända igen. Kommer du ihåg första gången vi träffades? Det var den 1 januari, egentligen var det på ny år, men det kommer nog ingen av oss ihåg. Ska jag berätta det för dig?
Jag vände mig om i sängen och upptäckte att jag inte fick plats. Det var varmt och någon andades bredvid mig. Jag vände mig om och tittade på en kille med brunt hår och solbränd kropp. Han hade kläder på sig, vilket jag också hade, så vi hade inte gjort de... Mina tankar skenade iväg och jag låg bara där och stirrade på honom. Plötsligt, men långsamt öppnade han sina ögon. Jag har aldrig sett såna ögon innan. De var ljus blå och lila på samma gång.
"E du vaken nu?" frågade han med en vacker röst. Jag var så förbluffad av hans ögon att jag inte kunde svar på frågan. Han flinade mot mig och jag kom tillbaka.
"Vem e du? Vad gör du här?" frågade jag.
"Jag är Alexander och du är i min lägenhet," svarade han. Det var först nu jag upptäckte att jag inte var hemma och att detta inte var min säng.
"Vad gör jag här?"
"Du däckade på gatan framför mig och jag kunde inte låta dig vara," sa han igen. "Men nu vill jag veta ditt namn."
"Jag är Felicia;" svarade jag och reste mig från sängen. Han log och satte sig upp.
"Du bör nog duscha, " sa han och gav mig en handduk och ett par kläder. "Du får låna dom."
Jag nickade och gick in badrummet. Jag såg för jävlig ut i spegeln. En snabb dusch och på med de alldeles för stora kläderna. En stor svart tröja och ett par läggings, jag förmodade att de inte var hans. Jag tittade mig i spegeln. Mitt blonda hår hängde ner i stripor och mina helt vanliga gröna ögon var inget speciellt. Jag hatade hur jag såg ut. Det knackade på dörren och jag ryckte till.
"Är du klar? Jag har en kopp te klar till dig mot huvudvärken," sa Alex.
Jag stod tyst. Han hade rätt, jag hade enormt ont i huvudet och ville bara hem egentligen, men samtidigt var det något med de här stället som fick mig att vilja stanna. Jag suckade och gick ut ur rummet. Alex log mot mig och gav mig koppen. Den var varm och de kändes skönt.
Jag fick skjuts hem av dig. Du var lika gammal som jag och du hade nyss flyttat hit. Jag visste inte varför eller att allt skulle bli som de blev, men så blev det. Förlåt mig...
En kort berättelse idag, de hår kapitlerna kommer vara korta och jag hoppas ni gillar dem XD
Läs nästa del snart...
Mvh
Story Teller
