Kill me for love del 3

Alex satt bredvid mig på lunchen och jag kunde inte låta bli att titta på honom. Han var så otroligt vacker. Det var då jag hörde Anja, en av mina bästa kompisar på andra sidan bordet.
"Jag hörde att de träffades under jullovet och att han flyttade hit för henne. Men jag tror själv att Fia tvingade sig på honom och att de av misstag hade sex och nu kan han inte släppa henne," sa Anja, stolt med sin historia, vilket självklart var en lögn allt ihop. Alex tittade på mig.
"Hon gå i vår klass, eller hur?" sa han tyst.
"Anja, ja," svarade jag.
"Hon är bara avundsjuk på dig, det är därför hon kommer på de där historierna," sa han och log det där änglaleendet igen. Det var helt otroligt hur mycket jag ville kasta mig i hans armar och krama honom. Men jag lät bli.
"Jag vet, de har alltid varit så," svarade jag. Han studerade Anja en stund innan han flinade och tog min hand och viskade i mitt öra:"Gör som jag säger så kommer allt bli okej."
Jag han inte svara fören han ställde sig på bordet med mig i släp och höll upp min hand.
"Mina damer och herrar," sa han med hög klar röst som fick alla att lyssna. "Som ni säkert vet är jag ny här, jag är Alex. Men jag har inte flyttat hit på grund av Felicia, inte heller har jag rymt hemifrån eller gömmer mig från andra. Sanningen är att jag är rik och jag inte ville bo hemma längre så jag flyttade till en lägenhet i den här staden. För några veckor sedan träffade jag en underlig tjej som heter Felicia och det råkar vara denna tjej. Så nu, när jag har allas uppmärksamhet vill jag säga följande ord, Felicia, jag gillar dig."
Han tystnade och tittade på mig. Jag hade knappt hunnit smälta in allt de han sagt. Underlig? Jag? Jag var väll som alla andra. Han kallade mig vid mitt fulla namn, de gjorde inte många. Han sa att han gillade mig, han... vänta, han sa vad!?
Jag stirrade slit på honom.
"Du gör vad sa du?" frågade jag osäkert och jag visste att alla undrade samma sak.
"Jag gillar dig," sa han igen och log.
"På vilket sätt?" frågade jag.
"Mycket," sa han mjukt och jag kände mina knän vika sig. Ojsan, de gjorde han visst. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta och de gick ut i gråt ändå.
"Sa jag nått fel?" frågade han oroligt.
"Nej," jag skakade på huvudet. "Jag är glad."
Han log änglaleendet och kramade mig, framför alla, så alla såg.

Det var väll nu det blev komplicerat, vi blev ett så kallat fejk par.

Där historier blir verklighet,
XoXo
Storyteller

Hime-sama del 8

När jag vaknade på morgonen var Nahtan redan uppe. Han stod och knäppte sin shorta, jag studerade honom bakifrån utan att vara medveten om att han kanske skulle komma på mig. När han vände sig om log han mjukt och gick fram till mig.
"God morgon," sa han och kysste mig mjuk.
"God morgon," svarade jag. Allt var som vanligt en lögn. Vi skulle aldrig älska varandra, vi hade lovat, de fanns inget vi kunde göra åt det. Det här var de som man inte ville ha. Vad hade jag tänkt när jag tackade ja? På att rädda min familj? På att Nahtan var allt jag drömt om och mer? Jag hade inte en aning.
"Gå och gör dig i ordning, vi ska snart åka, jag väntar på dig vid frukosten," sa han och försvann. Jag reste mig ur sängen och in kom lilla Maria.
"God morgon madam, här är er klänning," sa hon och gav mig en vacker klänning som vanligt.
"Maria, vad har jag sagt? Tack," sa jag och började ta på mig den.
"Madam förstår inte, jag får inte kalla dig något annat," svarade hon mig och hjälpte mig sen med klänningen.
"Som du vill," sa jag och lämnade rummet. Jag kunde höra hennes steg när hon följde efter mig ut och hjälpte mig ner för trappan. Jag förstod inte varför hon gjorde detta häller, men sa inget. Nahtan väntade mycket riktigt på mig och han lät mig knappt äta innan han ville att vi skulle gå ut på vår dejt. Hur skulle den vara?
Han började med att åka med mig och mycket riktigt handla. Han köpte mig massa saker, men de jag fasande vid var inte alls dyrt.
"Titta vad söta..." sa jag och tog upp en av ringarna. Den var gjord i låsas silver och hade en vacker blå sten i sig med en fjäril och en halv måne runt sig. Den var mycket vacker.
"Vill du ha den?" frågade han och jag nickade lätt.
Han tog upp den och gav flickan i kassan pengarna och satte den på mitt finger.
"Tack," sa jag och log mot honom. Han log tillbaka.
"Vill du ha glass?" frågade han sen och jag funderade en stund.
"Okej," sa jag och tog hans hand och drog med honom till ett litet fik med glass. Vi köpte båda, men han betalade som vanligt. När vi ätit klart suckade han och reste sig upp.
"Jag vill att du följer med mig," sa han och tog min hand. Jag sa inget utan följde bara med honom. Han förde mig mot ett gammalt parisehjul, de hade stått på torget i år. Jag hade alltid velat åka det. Han drog med mig in i det och de stannade på toppen där vi kunde se solen gå ner.
"Mell, jag måste säga en sak," sa han tyst.
"Vad då Nahtan?" svarade jag honom och han tittade mig rakt in i ögonen.
"Jag älskar dig, även fall jag lovade att inte göra det."
Jag kände hur jag stelnade och bara ville försvinna från världen. Han gjorde vad?