Kill me for love del 17 (The end)

På morgonen när jag vaknade var det kallt i mitt rum. Jag visste att idag skulle bli en bra dag. Jag kunde känna det i hela kroppen. Det var nyår idag. Den sista dagen på året. Imorgon skulle det vara ett nytt år, en ny början. På kvällen var alla samlade hos Jolie. Russ gick bredvid mig. Hans svart hår glänste och som vanligt kände jag att han var den rätta för mig. Så fort vi kom in i huset omringades vi av värme, musik, bekantskap och folk. Jolie och Chasper var först fram att hälsa på oss.
"Fia, hej!" sa Jolie och kramade mig.
"Hej," svarade jag. Hon gav Russ en blick och hälsade sedan på honom med. Jag hade aldrig förstått blicken.
"Är han här?" viskade jag till Chasper när han drog in mig i en kram.
"Nej, men han kommer kanske sen," viskade han tillbaka. Jag suckade. Alex hade knappt pratat med mig sedan festen under julafton. Jag saknade honom. Han var en av mina bästa vänner. Var han inte glad för att jag hade hittat killen från mina minnen?
Russ såg att jag inte var glad och tog min hand. Han drog med mig ut på dansgolvet och började dans med mig. Klockan var 10 i 12 när Jolie kom fram till mig.
"Fia, kan du hjälpa mig hämta mer dricka?" Den står på balkongen," frågade hon. Hon gav mig inget att säga till om utan drog mig ifrån Russ, uppför trappan och puttade ut mig på balkongen. Men hon följde inte med, hon stängde dörren efter mig och låste den. Några sekunder senare förstod jag varför. Det var kallt och där stod han. Han studerade mig med sin otroligt vackra ögon och log sedan mot mig. Han gav mig en jacka. Jag var stum, kom inte på vad jag skulle säga.
"Ta den, du kommer frysa annars," sa han. Det var så längesedan jag hade hört hans röst. Jag hade kunnat slänga mig i hans armar och aldrig släppa honom igen. Men det gjorde jag inte.
"Tack," svarade jag och tog på mig jackan. "Varför pratar du inte med mig längre?"
"Jag kan inte," svarade han mig.
"Alex, har jag gjort något? Är du inte glad för mig?"
"Felicia."
Jag stannade upp i de tusen frågor jag hade frågat honom.
"Jag ska flytta hem."
"Vad menar du med det?"
"Jag ska flytta tillbaka till London," svarade han.
"London!?" utbrast jag. "Men det är ju långt dit!"
Han tittade bara på mig.
"Jag vet."
"När åker du?" frågade jag efter en stund tystnad.
"Imorgon."
Det kändes som allt gick för fort. Men samtidigt så långsamt. Alex mötte min blick.
"Jag kom bara hit för att säga det jag skulle säga innan jag åkte," viskade han och la en kall hand på min kind.
"Vad var det då?" frågade jag honom. Jag hörde hur folk började komma ut ur huset. klockan närmade sig nog tolv. Alex log ett perfekt leende mot mig.
"Det här," svarade han och lutade sig framåt. Hans läppar mötte mina och de var fasligt kalla. Först tänkte jag putta bort honom, men min kropp besvarade hans kyss och plötsligt föll alla mina nyfunna minnen på plats. Pojken i dem var inte Russ. nej, de var han som var här, med mig nu, Alex. Det var då jag insåg hur mycket jag älskade honom. Att jag alltid hade gjort det. Det var han hela tiden. När jag kände att hans läppar höll på att lämna mina la jag mina armar runt hans nacke och tvingade honom att stanna hos mig. Alex besvarade det. Han la sina armar runt min midja och tryckte mig emot si. Tillslut lämnade hans läppar mina.
"Felicia, jag älskar di," viskade han och jag tittade på honom. Jag skulle svara, men han inte göt han drog sig undan och gick mot dörren. Han låste upp den och gick, lämnade mig ensam. Vetande om att jag aldrig skulle få se honom igen. Det var då raketerna började smälla och jag gjorde ett nyårslöfte. Ett löfte som jag med säkerhet skulle hålla. Jag sprang in i huset, ut genom dörren på andra sidan och skrek hans namn.
"Alex!"
Han stannade och vände sig om och stod så fram till det att jag kommit ikapp honom.
"Gå inte," viskade jag med andan i halsen.
"Men jag..." började han men jag avbröt honom.
"Jag älskar dig, du måste komma tillbaka till mig," sa jag och kramade honom. När jag släppte log han. Ett leende som jag visste höll ett löfte och en hemlighet.

XoXo
StoryTeller

Nästa gång blir det en ny berättelse!

Kill me for love del 16

Det var fest hos Chasper. När jag kom dit med Russ bakom mig suckade han bara och jag såg att Jolie såg lika ledsen ut som han gjorde och det störde mig. Det var som om de inte var glada för mig alls. Så jag bestämmde mig för att prata med dem. Eller i alla fall Jolie.
"Jolie, varför är ni inte glada för mig?" frågade jag henne när jag äntligen hade lyckats få henne för mig själv inne i Chaspers rum.
"Vi är glada för dig Fia," sa hon och log mot mig. Problemet var bara att jag såg att det var fejk och att hon inte alls ville le.
"Jolie," sa jag i en suck, men hon stoppade mig.
"Nej Fia, fråga inte mer. Det är hans plats att berätta det för dig," sa hon och log mot mig. Ett svagt leende, men ett leende.
"Vem?" frågade jag oförstående. Jag hade ju hittat killen från mina minnen. Så vem skulle berätta något för mig. Men Jolie svarade inte på frågan hon gick bara ut ur rummet och lämnade mig ensam. När jag kom ner bland allt folk kom Russ direkt fram till mig som om han var orolig att någon skulle komma och ta mig. Jag log bara mot honom och han flinade tillbaka till mig. Det var då jag hörde en välbekant röst i närheten av mig och det fick direkt mitt hjärta att hoppa till.
"Alex! Du kom! Jag trodde inte du skulle hinna," sa Chasper då han kramade om sin vän.
"Nja, jag hade inget bättre för mig," mumlade han och log sedan. Bara se det leendet fick mig att vilja springa fram till honom och... och göra vad egentligen?
Varför kände jag så här för honom när jag hade hittat Russ? Jag förstod det inte. Men en uppgiven suck började jag dansa med Russ igen.

Jag såg henne dansa med Russ och det irriterade mig. Jag ville ta henne ifrån honom och aldirg släppa henne. Men problemet var att hon inte skulle gilla det och att jag inte hade den rätten längre. Om jag nu någonsin hade haft den.
Det var då det hände. Jag hade inte mer än sagt hej till alla innan jag ville gå därifrån. För mitt framför mina ögon såg jag hur Russ log och sedan kysste Felicia. Men hon puttade inte bort honom utan välkomnade den och det fick mig att direkt vända och gå ut ur huset.
"Alex!" skrek Jolie bakom mig. "Du måste berätta för henne!"
"Så fan heller," skrek jag tillbaka.
"Vill du att hon ska leva en lögn resten av sitt liv?" frågade hon. Men jag svarade inte. Jag var redan långt därifrån och tänkte inte gå tillbaka.

XoXo
StoryTeller

Kill me for love del 15

Felicia tittade på mig och log. Hon var klädd som rödluvan och hon tittade rakt på mig. I hennes ögon fanns en blick som visade att hon kände igen mig. Jag hade haft samma kostym i år som förra året. Det ända problemet var att det inte var mig hon tittade på. Hon tittade på en annan, en annan med samma kläder som jag, men inte var jag. Den personen som skulle ta min plats bredvid henne. Hon tvekade inte ens, hon gick fram till honom med bestämda steg, lyfte hans mask och log mot honom ännu bredare. Han gick i hennes biologi klass och det visste jag. Han hade jagat henne i hur länge som helst och nu hade han kommit på hur. Genom att låsas vara jag.
Russ, som han hette, log tillbaka med henne. Spelade sin roll som mig bra. Det syntes att han var med i teater gruppen. Men han visste ändå inte riktigt vad han skulle göra så jag gick in i mellan dem med min vampyr dräkt.
"Hej Fia, vad gör du?" frågade jag henne i ett försök att få hennes tankar att lämna Russ som hon nu förmodligen trodde var jag.
"Alex!" utbrast hon glatt och drog mig undan från Russ. "Jag har hittat honom. Han där, han är killen från mina minnen."
Hur hon hade gått från mig till honom hade jag inte en aning om och jag tänkte inte ens fråga om det. Istället bara tittade jag på henne.
"Är du säker?" frågade jag henne tveksamt.
"Ja," svarade hon. "Alex, jag är så glad att du tvingade mig komma med på halooween festen i år."
Jag suckade och klistrade på ett leende.
"Ja, jag är glad för dig att du kunde hitta honom."
"Säkert?"
"Ja, hur så?"
"För du är en av mina bästa vänner och jag vill att du är på min sida," sa hon lite blygt innan hon sedan log och gick tillbaka till Russ. Jag suckade igen och drog en hand igen håret. Hur hade det kunnat bli så här?
När skolan hade börjat igen hade vi blivit närmare vänner, men hon visste fortfarande inte att det var jag och det irriterade mig. Så jag tog med henne hit i ett försök att få henne att se att det var jag. Istället får hon mig till Russ. Jag suckade igen och började gå mot utgången när Jolie och Chasper kom ikapp mig.
"Vad hände?" frågade de med en mun. Deras hemlighet om att de var tillsammans var ute nu och de hade inget i mot det.
"Hon tror det är Russ," svarade jag och började gå igen. Lämnade allt bakom mig.

XoXo
StoryTeller