Jag öppnade ögonen stod jag på andra sidan gatan. Folk sprang runt mig mot något som hade hänt. Jag vände mig om för att se vad alla sprang mot. En lastbil hade kört på någon. Personen låg mosad under bilen, det syntes inga tecken på liv. Hon hade vackra blå skor, de såg ut som mina. Jag tittade ner på mina skor. Det såg inte bara ut som mina skor, det var mina skor.
"Hayley Harper?" hörde jag plötsligt en röst bakom mig. Jag vände mig om och möttes av ett par kristallblå ögon och korpsvart hår. Han var solbränd, muskulös och lång. Mannen framför mig hade svarta trasiga jeans. mörklila t-shirt och en mörkröd halsduk. Över hela hans kropp slingrade sig tatueringar och han hade öron och svans från ett djur. Pälsen av djuret var grått och såg taggig ut. Det var nog en varg. Jag kom på mig själv med att ha stirrat på honom.
"Ja?" svarade jag honom tillslut och han log mot mig. Han slog till mig i pannan med sin handflata och allt började bli svart igen. "Vad gör du? Vem är du?" frågade jag med en viss ansträngning. Jag lutade mig mot honom för stöd och allt blev svart.
Jag flöt. Vagt medveten om att jag rörde mig men inte hur. Jag var rätt säker på att jag inte gick. Någon höll om mig och någons värme värmde mig. Vad hände? Hade allt bara varit en dröm? Personen som bar mig la ner mig i något mjukt och mumlade något på ett språk jag inte förstod. Det brändes till. Hela min kropp kändes som att den skulle brinna upp och jag öppnade ögonen. De kristallblå ögonen mötte mina igen.
"Ligg kvar," viskade han och stök mitt hår. "Det kommer inte ta lång tid." Hans röst var som en melodi. Det brände till igen i min kropp och jag gnydde till av smärtan. Lika plötsligt som allt hade börjat slutade det och min kropp började kännas som vanligt igen.
"Vem är du? Vad hände? Vart är jag?" frågade jag honom och kände mig utmattad. Han log igen. Han hade ett vackert leende som fick hela mig att smälta.
"Samuel," sa han som svar på min första fråga. "Du dog." Minnena kom tillbaka till mig. Dog. Jag kom ihåg att jag dog. Lastbilen. Vad skulle min familj säga och göra? Samuel fortsatte. "Du är i underjorden. Och nej, det är inte helvetet men inte heller paradiset. Du är i underjorden. Här har du fått samma jobb som mig. Hayley, du är en själsamlare. Det innebär att du samlar döende själar och tar dem dit de ska. Du kommer bli tilldelad ett djur som blir ditt att dela resten av din tid här med. Du kommer bli tilldelad en partner att jobba med. Du kommer få utbildningen. Du kommer få arbeta här fram till dess att De tycker du kan gå vidare."
Vad menades med det här? Hade jag gjort något fel i mitt liv för att förtjäna det här? Jag kom inte ihåg. När jag väl tänkte på det. Jag kom inte på något om mitt liv längre...
