Hime-sama del 8

När jag vaknade på morgonen var Nahtan redan uppe. Han stod och knäppte sin shorta, jag studerade honom bakifrån utan att vara medveten om att han kanske skulle komma på mig. När han vände sig om log han mjukt och gick fram till mig.
"God morgon," sa han och kysste mig mjuk.
"God morgon," svarade jag. Allt var som vanligt en lögn. Vi skulle aldrig älska varandra, vi hade lovat, de fanns inget vi kunde göra åt det. Det här var de som man inte ville ha. Vad hade jag tänkt när jag tackade ja? På att rädda min familj? På att Nahtan var allt jag drömt om och mer? Jag hade inte en aning.
"Gå och gör dig i ordning, vi ska snart åka, jag väntar på dig vid frukosten," sa han och försvann. Jag reste mig ur sängen och in kom lilla Maria.
"God morgon madam, här är er klänning," sa hon och gav mig en vacker klänning som vanligt.
"Maria, vad har jag sagt? Tack," sa jag och började ta på mig den.
"Madam förstår inte, jag får inte kalla dig något annat," svarade hon mig och hjälpte mig sen med klänningen.
"Som du vill," sa jag och lämnade rummet. Jag kunde höra hennes steg när hon följde efter mig ut och hjälpte mig ner för trappan. Jag förstod inte varför hon gjorde detta häller, men sa inget. Nahtan väntade mycket riktigt på mig och han lät mig knappt äta innan han ville att vi skulle gå ut på vår dejt. Hur skulle den vara?
Han började med att åka med mig och mycket riktigt handla. Han köpte mig massa saker, men de jag fasande vid var inte alls dyrt.
"Titta vad söta..." sa jag och tog upp en av ringarna. Den var gjord i låsas silver och hade en vacker blå sten i sig med en fjäril och en halv måne runt sig. Den var mycket vacker.
"Vill du ha den?" frågade han och jag nickade lätt.
Han tog upp den och gav flickan i kassan pengarna och satte den på mitt finger.
"Tack," sa jag och log mot honom. Han log tillbaka.
"Vill du ha glass?" frågade han sen och jag funderade en stund.
"Okej," sa jag och tog hans hand och drog med honom till ett litet fik med glass. Vi köpte båda, men han betalade som vanligt. När vi ätit klart suckade han och reste sig upp.
"Jag vill att du följer med mig," sa han och tog min hand. Jag sa inget utan följde bara med honom. Han förde mig mot ett gammalt parisehjul, de hade stått på torget i år. Jag hade alltid velat åka det. Han drog med mig in i det och de stannade på toppen där vi kunde se solen gå ner.
"Mell, jag måste säga en sak," sa han tyst.
"Vad då Nahtan?" svarade jag honom och han tittade mig rakt in i ögonen.
"Jag älskar dig, även fall jag lovade att inte göra det."
Jag kände hur jag stelnade och bara ville försvinna från världen. Han gjorde vad?

Hime-sama del 7

Jag kunde inte koncentrera mig på något annat än det som Nahtan visat mig i tidningen. Vad skulle han göra åt det? Jag suckade där jag satt i trädgården. Den var ful av rosor överallt. Bredvid mig på det lilla vita glas bordet stod en kopp med varmt te som jag inte rört alls. Jag hade inte ätit något och jag tror de oroade de som tog hand om mig och det försökte hela tiden få i mig nått. Jag suckade och tittade upp mot dem.
"Vad kommer han göra?" frågade jag en lite dam som kanske var några år äldre än mig. Hon var smal och hade svart kort hår och den söta lila klänningen som alla av dem hade.
"Jag vet inte madam," svarade hon mig och log ursäktande.
"Vad är ditt namn?" frågade jag. Hon tittade fundersamt på mig. Sen log hon.
"Jag heter Maria madam."
"Trevligt att råkas Maria, kan du vara vänlig och sitta här med mig?" frågade jag. Hon skakade på huvudet men satte sig ändå och vi pratade. Men jag åt fortfarande inget.
När kvällen kom och jag skulle sova hade Nahtan fortfarande inte kommit hem. Jag låg i sängen till de att kom hem och funderade på vad han gjort. När han kom hem la han sig som vanligt bredvid mig i sängen, men så tyst som han kunde. Han trodde nog jag sov. Jag kröp direkt närmare honom och han suckade.
"Så du är fortfarande vaken Mell?" frågade han. De lät som att han flinade.
"Hur ska jag kunna sova?" svarade jag honom. "Vad gjorde du?"
"Redde ut allt. De tror nu att vi hjälper din familj att överleva och att du bara har haft kontakt med dem sedan innan."
"Okej, då vet jag."
Det blev tyst.
Han suckade igen och la armarna om mig. Jag flyttade mig närmare honom. Hans kalla kropp började genast värmas upp. Jag kunde fortfarande inte förstå hur han kunde vara så kall.
"Jag är ledig i morgon," sa han helt plötsligt och jag ryckte till.
"Okej..." sa jag sömnigt.
"Väckte jag dig?" frågade han.
"Nej, jag blev bara förvånad," svarade jag.
"Vill du göra något med mig då? Åka och handla eller något sånt?" frågade han sen.
"Okej, men jag vill sova först. Jag var tröttar än jag trott.
"Okej."
Han viskade de sista och kysste mig mjukt. Jag blundade och innan jag visste ordet av sov jag.
Jag hade inte en tanke på morgon dagen.

Man vet aldrig var en historia kan bli verklighet...
XoXo
Story Teller