Jag kunde inte koncentrera mig på något annat än det som Nahtan visat mig i tidningen. Vad skulle han göra åt det? Jag suckade där jag satt i trädgården. Den var ful av rosor överallt. Bredvid mig på det lilla vita glas bordet stod en kopp med varmt te som jag inte rört alls. Jag hade inte ätit något och jag tror de oroade de som tog hand om mig och det försökte hela tiden få i mig nått. Jag suckade och tittade upp mot dem.
"Vad kommer han göra?" frågade jag en lite dam som kanske var några år äldre än mig. Hon var smal och hade svart kort hår och den söta lila klänningen som alla av dem hade.
"Jag vet inte madam," svarade hon mig och log ursäktande.
"Vad är ditt namn?" frågade jag. Hon tittade fundersamt på mig. Sen log hon.
"Jag heter Maria madam."
"Trevligt att råkas Maria, kan du vara vänlig och sitta här med mig?" frågade jag. Hon skakade på huvudet men satte sig ändå och vi pratade. Men jag åt fortfarande inget.
När kvällen kom och jag skulle sova hade Nahtan fortfarande inte kommit hem. Jag låg i sängen till de att kom hem och funderade på vad han gjort. När han kom hem la han sig som vanligt bredvid mig i sängen, men så tyst som han kunde. Han trodde nog jag sov. Jag kröp direkt närmare honom och han suckade.
"Så du är fortfarande vaken Mell?" frågade han. De lät som att han flinade.
"Hur ska jag kunna sova?" svarade jag honom. "Vad gjorde du?"
"Redde ut allt. De tror nu att vi hjälper din familj att överleva och att du bara har haft kontakt med dem sedan innan."
"Okej, då vet jag."
Det blev tyst.
Han suckade igen och la armarna om mig. Jag flyttade mig närmare honom. Hans kalla kropp började genast värmas upp. Jag kunde fortfarande inte förstå hur han kunde vara så kall.
"Jag är ledig i morgon," sa han helt plötsligt och jag ryckte till.
"Okej..." sa jag sömnigt.
"Väckte jag dig?" frågade han.
"Nej, jag blev bara förvånad," svarade jag.
"Vill du göra något med mig då? Åka och handla eller något sånt?" frågade han sen.
"Okej, men jag vill sova först. Jag var tröttar än jag trott.
"Okej."
Han viskade de sista och kysste mig mjukt. Jag blundade och innan jag visste ordet av sov jag.
Jag hade inte en tanke på morgon dagen.
Man vet aldrig var en historia kan bli verklighet...
XoXo
Story Teller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar