Kill me for love del 12

Jag ska vara ärlig. När jag vaknade på morgonen och regnet fortfarande öste ner och jag upptäckte att i min famn låg en liten flicka med vackra ögon och vackert hår blev jag rädd. Sen kom jag på vad som hade hänt kvällen innan och jag listade ut att vi måste ha krupit in i varandras famn under natten för att hålla värmen. Jag hade ont i nacken och ryggen. Kanske för att jag hade sovit på det kalla golvet med bara en filt och en hård kudde. Jag suckade och tog mig försiktigt ur Felicias grepp. De andra låg fortfarande och sov. Eller jag trodde åtminstone det. När jag gick förbi Jolie kände jag hur någon tog tag i min hand och drog ner mig på golvet med en duns. Men ingen vaknade av det.
"Va fasen Jolie," viskade jag och vände mig där jag satt. Till min förvåning var det Chasper och inte Jolie som höll i mig.
"Tyst," väste han när han såg min chockade min.
"En grej bara, vill jag veta vad ni håller på med?" frågade jag och tittade allvarligt på min vän.
"Okej," sa han och suckade uppgivet. "Vi har varit tillsammans nu ett tag, men vi har hållit det hemligt från er alla. Du håller tyst om det och du säger inget till Jolie om att jag har sagt det tills dig. Fatta hur länge jag har velat berätta det för dig."
Jag nickade bara medan han slängde ut orden. Ju mer jag tänkte på det, ju mer blev det uppenbart. Hur de ibland försvann, hur de alltid höll ihop eller tog varandras parti. Men de hade ju också börjat bråka mer på senaste tiden.
"Vad ville du?" frågade jag honom tillslut och han log.
"Hur är det med Felicia? Hon kom till Jolie i natt och frågade om hon fick sova med oss, men Jolie sa att hon kunde sova med dig," sa Chasper.
"Det är okej nu tror jag," svarade jag.
"Gå och lägg dig igen hos henne," sa han och jag nickade bara. Kände mig som ett litet barn som varit uppe sent och blivit på kommen. Jag gjorde som han sa. Reste mig upp och gick tillbaka till Felicia, kröp ner under filten och kramade om henne i min famn. Jag tänkte inte mer på det fören senare. Då jag fick reda på att både Jolie och Felicia hade varit vakna under det samtalet. Men det var inte fören långt senare...

Det blev inget långt inlägg idag, men det blev ett...
XoXo
StoryTeller

Kill me for love del 11

Solen gick i moln och helt utan förvarning öste regnet ner. Vi sprang in i huset. Det var en vecka kvar av resan som vi skulle ha i Jolies villa vid havet. Vi satt inne. Alla i filtar och huttrade. Det knaske var varmt ute, men det hjälpte inte oss när regnet var iskallt. Ändå hade vi dushcat och nu var vi på väg att dricka något varmt som varm choklad.
"Tee!" skrek Jolie.
"Kaffe!" skrek Chasper. Det var ovanligt att de var de som bråkade.
"Choklad!" sa reste uppretade på att de inte lyssnade på majoriteten. Jag satt tyst och studerade dem. Det gjorde Felicia också och hon såg fundersam ut.
"Vad är det?" frågade jag henne då hon gav i från sig en djup suck.
"Inget, jag bara önskar att jag inte hade alla dessa luckor i huvudet," svarade hon uppgivet och tittade i golvet. Jag log lite och reste mig upp så plötsligt att de andra tystnade och tittade upp.
"Jag har en ide," sa jag och gick ut i köket. Kom tillbaka med drickorna de ville ha och de tackade alla. Sedan gick jag och hämtade en kortlek.
"Vi spelar, den som förlorar får göra ett straffspel, inga undantag eller passa," sa jag och började blanda den.
Alla log mot tanken och ingen sa imot. Jag delade och så började spelet. Först var det små saker man skulle göra, men ju mer man kom in i spelet ju mer avancerade och konstiga grejer skulle man göra. I slutet låg hälften av oss avtuppade på golvet och reste krolade rutn i ett par sista försöka att inte bryta ihop. Ingen visste riktigt vad det var som vi hade gjort. Men kul hade de varit. Jag blundade och lyssnade på regnet som fortfarande öste ner mot taket. Smatter, smatter.
Någon som låg bredvid mig tog min hand och jag tittade på henne.
"Tack, du gjorde det för mig, jag hade roligt," sa Felicia och log. Jag la min hand på henne kind.
"Vad som hellst för dig," svarade jag och log tillbaka. Hon nickade och blundade en sekund. Jag studerade henne. Jag skulle sagt att jag älskade henne medan hon mindes mig, men jag hade varit rädd att hon skulle dra sig undan och vi hade ju lovat att inte bli kära i varandra. Varför hade de blivit så här nu då?
Jag suckade och och hon öppnade ögonen. Mötte min blick. Vi flyttade lite närmare varandra. Men precis när våra läppar skulle möta varandras slog någon på andra sidan till mig i sömnen och jag drog mig undan.
"Förlåt," mumlade jag och vände mig. Med ryggen mot henne. Jag kunde inte kyssa henne utan att hon visste varför. Det var inte rättvist. Jag ville att hon skulle minnas mig. Vad höll jag på med egentligen? Ingen som vet svaret på den frågan?

Ja, okej, kort inlägg xD
XoXo
StoryTeller