Solen gick i moln och helt utan förvarning öste regnet ner. Vi sprang in i huset. Det var en vecka kvar av resan som vi skulle ha i Jolies villa vid havet. Vi satt inne. Alla i filtar och huttrade. Det knaske var varmt ute, men det hjälpte inte oss när regnet var iskallt. Ändå hade vi dushcat och nu var vi på väg att dricka något varmt som varm choklad.
"Tee!" skrek Jolie.
"Kaffe!" skrek Chasper. Det var ovanligt att de var de som bråkade.
"Choklad!" sa reste uppretade på att de inte lyssnade på majoriteten. Jag satt tyst och studerade dem. Det gjorde Felicia också och hon såg fundersam ut.
"Vad är det?" frågade jag henne då hon gav i från sig en djup suck.
"Inget, jag bara önskar att jag inte hade alla dessa luckor i huvudet," svarade hon uppgivet och tittade i golvet. Jag log lite och reste mig upp så plötsligt att de andra tystnade och tittade upp.
"Jag har en ide," sa jag och gick ut i köket. Kom tillbaka med drickorna de ville ha och de tackade alla. Sedan gick jag och hämtade en kortlek.
"Vi spelar, den som förlorar får göra ett straffspel, inga undantag eller passa," sa jag och började blanda den.
Alla log mot tanken och ingen sa imot. Jag delade och så började spelet. Först var det små saker man skulle göra, men ju mer man kom in i spelet ju mer avancerade och konstiga grejer skulle man göra. I slutet låg hälften av oss avtuppade på golvet och reste krolade rutn i ett par sista försöka att inte bryta ihop. Ingen visste riktigt vad det var som vi hade gjort. Men kul hade de varit. Jag blundade och lyssnade på regnet som fortfarande öste ner mot taket. Smatter, smatter.
Någon som låg bredvid mig tog min hand och jag tittade på henne.
"Tack, du gjorde det för mig, jag hade roligt," sa Felicia och log. Jag la min hand på henne kind.
"Vad som hellst för dig," svarade jag och log tillbaka. Hon nickade och blundade en sekund. Jag studerade henne. Jag skulle sagt att jag älskade henne medan hon mindes mig, men jag hade varit rädd att hon skulle dra sig undan och vi hade ju lovat att inte bli kära i varandra. Varför hade de blivit så här nu då?
Jag suckade och och hon öppnade ögonen. Mötte min blick. Vi flyttade lite närmare varandra. Men precis när våra läppar skulle möta varandras slog någon på andra sidan till mig i sömnen och jag drog mig undan.
"Förlåt," mumlade jag och vände mig. Med ryggen mot henne. Jag kunde inte kyssa henne utan att hon visste varför. Det var inte rättvist. Jag ville att hon skulle minnas mig. Vad höll jag på med egentligen? Ingen som vet svaret på den frågan?
Ja, okej, kort inlägg xD
XoXo
StoryTeller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar