Hime-sama del 13

Han tittade på mig med sina vackra ögon och jag var så nära på att gråta av lycka. Alla andra var borta för en sekund.
"Mell?" upprepade han och jag skulle precis svara när William tog tag i min arm.
"Känner du honom Mellony?" frågade han och jag rycktes tillbaka till den världen jag nu befann mig i. Jag tittade på William och de andra i butiken och sedan på Nathan.
"Nej, jag vet inte vem han är," sa jag och log mot William. Jag vände mot dörren för att gå men Nathan stod i vägen.
"Mell, det är jag, kommer du inte ihåg?" frågade han och jag såg hans plågade blick. Jag vara nära på att säga något jag inte skulle ha gjort precis just då.
"Nej, jag vet inte vem du är, så låt mig vara," sa jag kallt och lämnade butiken. William, Percy och Ray kom snabbt efter mig.
"Mellony, jag har aldrig sätt dig så kall innan," sa Percy och jag log mot honom.
"Det är mycket du inte vet om mig," sa jag till svar och William log och tog mina saker. Han hade lämnat sina hos sin mor som jobbade i mjölkbutiken. Vi kom snart hem till mig där Molly kom ut till oss med en blick som var fylld med panik.
"Mell!! Jag vet vem det är som bor på kullen, det är..."
Jag la handen för hennes mun.
"Inte här och inte nu," väste jag och hon nickade till svar. Killarna följde med in och åt frukost med oss.

Det var kväll och jag tittade på blommorna i trädgården igen. Rosorna blommade vackert och jag tänkte på mitt möte med Nathan tidigare idag. Jag suckade och det knackade på dörren. In kom Charles. Jag visste vem han var, han hade jobbat för Nathan när jag var hans fru.
"Frun," sa han och log. Jag såg att Molly var den som släppt in honom.
"Charles," svarade jag. "Vad gör ni här?" frågade jag honom kallt.
"Snälla frun, var inte så kall mot mig. Nathan har inte varit sig själv på sista tiden och vi tänkte att lite frisk luft kunde vara bra för honom. Vi visste inte att du var här," sa han och log.
"Säkert?" frågade jag och han nickade. Jag suckade.
"Hur länge stannar han?"
"Jag vet inte, men nu när han vet att du är här kan det nog ta ett tag, jag är ledsen frun, jag visste att du inte ville ha det så här."
"Det är okej Charles."
Han log mot mig, bigade och lämnade mig. Molly följde honom ut till dörren.
"Vem är du egentligen?" frågade William som tittade på mig från andra sidan staketet. Jag stelnade till. Han fick inte veta vem jag var, inget fick veta det. "Vem är du Mellony?"
Jag svalde och tittade mig omkring. Vad skulle jag svara nu?

Det var allt för idag,
XoXo
StoryTeller