Det knackade på dörren dagen efter och jag vaknade upp bredvid Nathan. Hur hade nu det här gått till? Jag kom ihåg att jag saknat honom och längtat efter honom när jag pratade med William. Just det! William. Jag rös av minnet av kyssen han gett mig. Sedan han jag sprungit till Nathan av instinkt och nu var jag här. Vad hade jag gjort? Men det kändes så varmt och skönt att ligga i hans famn. Jag vände mig mot honom och studerade han ansikte. Han såg så vacker ut och jag visste inte vad jag skulle göra med honom. Han såg ut som ett litet barn. Jag drog min hand längs hans ansikte och följde hans ansiktsdrag och läpparna. När jag kom till läpparna. Kysste han mina fingrar och jag förstod att jag väckt honom.
"God morgon," sa han med den sammetslena rösten och jag log till svar mot honom.
"God morgon," sa jag och vände mig om för att jag tänkte lämna sängen. Men han tog tag i mig och drog mig tillbaka ner mot sig.
"Det blir så kallt om du går," sa han och kramade om mig.
"Men jag måste säga till mina syskon att jag är här," sa jag och försökte ta mig loss.
"Det vet nog redan det," svarade han och jag tittade på honom och han tittade på mig som ett envist barn tillbaka.
"Okej, jag går inte," sa jag och han lättade greppet om mig. Jag gjorde ett nytt försök att lämna honom. Den här gången han jag ställa mig upp och den här gången då jag landade bredvid honom kittlade han mig som straff för att jag försökt fly vilket inte var rättvist eftersom jag var väldigt kittlig och han inte var det alls. På något vis hamnade han över mig och jag andades häftigt när han kittlade mig. Nathans ögon mötte mina och vi kysste varandra.
Det kan ha varit sent på eftermiddagen när han äntligen lät mig gå, men jag var tvungen att komma tillbaka direkt efter att jag har varit hos mina syskon. Jag gick in i huset och visste direkt att de var i trädgården.
"Molly??" ropade jag och mina syskon svarade allihop. Jag satte mig i gräset hos dem och de log mot mig.
"Du ska tillbaka till honom eller hur?" sa Molly och jag nickade till svar. "Vi stannar här, men du är fri att komma när du vill och hälsa på."
Det var allt de sa. Jag visste att de var osäkra på att låta mig gå. De var rädda att jag skulle bli lika skadad som innan en gång till. Men de visste också att det var jag som hade lämnat honom.
"Kommer du lämna honom igen?" frågade Molly och jag skakade på huvudet.
"Nej, jag älskar honom, jag lämnar honom inte," svarade jag och log mot dem.
En stund senare hade jag packat mina grejer och var på väg tillbaka till Nathan.
"Du kände honom visste och inte lite heller, du är gift med honom," sa William och jag log mot honom när jag mötte honom på vägen.
"Det stämmer," sa jag.
"Varför lämnade du honom? Vad gjorde han dig? Tvingar han tillbaka dig nu?"
"William, jag älskar honom och det har inte med dig att göra," sa jag tillbaka. Han sa inget mer och jag förstod att han skämdes över det han gjort kvällen innan. Nathan väntade på mig och när jag kom fram kramade han mig och kysste mig. Charles tog mina väskor och gick in med dem i huset.
"Vi åker tillbaka till stan om ett tag," viskade Nathna och jag log mot honom.
"Vad som helst, bara det är med dig," svarade jag och han kysste mig igen.
Jag ber om ursäkt för att det tog lite tid den här gången att lägga upp ett nytt inlägg...
XoXo
StoryTeller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar