I am not stupid - When feelings collide - Part 6

För första gången i mitt liv visste jag inte vad jag skulle säga till någon. Jag undevk honom i början och visste hela tiden att jag inte kunde hålla på så här för det skulle såra honom. Nu är jag med honom, men jag kan inte titta på honom. Det kanske gör mer ont än att jag inte är med honom alls. Jag vet inte. Om sanningen ska fram så hade jag ju gillat Liam från början. Det hade jag alltid gjort. Så varför unvek jag honom? Jag vet inte. Om jag hade bestämt hade jag svarat honom, men jag kunde inte. Inte där och inte då. Jag drog en hand igenom håret och la mig ner på min säng med en suck. Hur hade jag kunnat låta det bli så här? Min bästa vän var en bitch och hatade mig, killen jag hade gillat hade blivit tillsammans med henne och jag gillade honom inte ens för jag gillade Liam och han gillade mig också. Men man blir inte tillsammans med sin kompis ex, fast hon är ju inte min kompis längre. Det har hon gjort väligt klart på senaste tiden.
Det knackade på dörren och jag satte mig upp. Den öppnades långsamt och Liam kom in i rummet.
"Hej, förlåt att jag bara dyker upp," sa han och log mot mig. "Din mamma släppte in mig."
Jag var så chockad över att få se honom att jag helt glömde bort att inte kolla på honom och när jag väll gjorde det blev mina kinder röda och jag tittade bort.
"Okej, sp vad ville du?" frågade jag mjukt och bet mig själv i läppen för att jag inte kunde säga det som jag egentligen ville säga.
"Inget egentligen," svarade han ärligt och satte sig bredvid mig på sängen. "Jag ville bara hänga lite. Det är ju inte direkt som om jag har något bättre för mig."
Jag tittade lite på honom genom min lugg i smyg. Han passade så bra in här, i mitt rum, i min närhet.
"Okej," sa jag igen och han log igen. Lika varmt som innan. Sen satt vi där, tysta ett tag. Ingen av oss visste riktigt vart vi skulle starta eller vad vi skulle prata om. Tillsut bröt Liam tystnaden.
"Ammie, jag kom egentligen hit för att få höra ditt svar," sa han och jag tittade oförstående på honom.
"Vad menar du?" frågae jag.
"Till mina känslor," sa han och tittade på mig. Jag satt tyst och tittade faktiskt inte bort den här gången. Jag tog ett djupt andetag och log mot honom.
"Du vet, när du blev tillsammans med Carly gav jag upp på dig," sa jag och tittade tillslut ner i golvet. "Jag sa till mig själv att du gillade henne och inte mig, så jag bestämde mig för att störta er vad som än hände. Jag antar att jag misslyckades."
"Vad menar du...?" Liam började sin fråga men jag avbröt honom med en kyss. Jag vet inte, men jag tror jag grät.  Liam puttade inte bort mig, han blev inte stel, han la armarna om mig och kramade om mig medan han besvarade min kyss.
"Det var allt jag ville veta," mumlade han tillslut mot mina läppar och jag log mot honom. Japp, jag grät med säkerhet nu.

XoXo
StoryTeller