A secret to never be told - Met the folks - Part 3

Det var ett tag sedan jag skrev något nu om Luca. Det har hänt ganska mycket sedan sist. Sedan 12 dagar sedan blev vi faktiskt tillsammans, men jag har fortfarande inte berättat det för en viss person. Personen som gör allt detta till ett så jobbigt drama. Dock vet jag inte hur länge vi kommer kunna dölja det för honom för i stort sätt alla andra runt oss vet det ju. 
Vi pratar inte så mycket över sms eller telefon med varandra och jag antar att det är okej, för även om vi gjorde det så skulle vi ju inte ha något att säga till varandra när vi träffades. En sak jag har märkt med Luca som är väldigt gullig är att i mörkret, om man rufsar till hans hår, ser han hur söt ut som helst. Jag menar det!
Som ni förstår har vi träffat varandra ganska mycket. Jag har fått träffa båda hans föräldrar vilket jag tycker är ganska stort i sig, jag har redan träffat hans bror eftersom jag tränar med honom också. Hans pappa bor i ett hus och på deras tomt har de som ett annat litet hus och det bor Luca i. Det är jätte fint. Första gången jag var där så kom han pappa in och frågade om jag var hungrig och jag skulle äta där. Vilket jag sa ja till, bara för att få reda på att det var spagetti och köttfärssås. Då tänker ni alla att det inte är något fel på det och det är det inte... om man inte är som jag inte gillar det! Hur som helst tvingade jag mig själv att äta en hel talrik av det utan att göra något som att grina illa eller nått. 
Hans mamma bor också i ett hus, men på andra sidan den byn som Luca lever i. Där hände en ganska rolig grej. När vi kom in i huset så sa han att alla förmodligen var i hans rum och jag kunde inte förstå varför, men alla var verkligen i hans rum. Hans bror låg på hans säng och hans mamma stod där och dammsög. Jag har också märkt att han är en liten spelnörd. Inget jag tänker klaga på honom om. 
Det var allt för nu.

XoXo
StoryTeller