Jag vaknade på morgonen. Det var varmt och jag flyttade mig lite närmare värmen. Vem var det som var så varm? Jag öppnade långsamt ögonen och såg Nahtan. Han såg ut som ett litet barn när han låg bredvid mig med armarna om mig. Jag sträckte försiktigt ut handen och flyttade undan ett hårstrå ur hans ansikte. Det var strävt, men samtidigt mjukt. Nahtan öppnade ögonen och de gröna ögonen tittade på mig. En stund såg de förvirrade ut sen insåg han nog att han höll mig och släppte mig. Men han flyttade sig inte. Vi låg stilla och tittade på varandra. Jag kände hur mitt hjärta började slå lite snabbare. Hörde han de?
"God morgon Mellony," sa han tillslut och log svagt.
"God morgon," svarade jag.
Det knackade på dörren och in kom en rad personer. Alla jobbade i huset, de visste jag.
"Fröken Mellony, Herr Nahtan, Ni måste göra er i ordning nu," sa de och drog upp oss ur sängen. Jag han inte reagera fören jag satt i det varma badkaret i det stora badrummet med guld blommor på väggarna. För några dagar sen hade jag bara drömt om de här. Jag tvättade mig noga och en kvinna kom in med en handduk.
"Kom, Fröken Molly," sa hon och log vackert mot mig. Hon drog in mig i sovrummet igen och började dra på mig en vacker vit klänning. Jag tror aldrig jag hade sett något så vackert.
"Molly, kan jag komma in?"
Det var Nahtan. Vad ville han nu?
"Vet du inte om att de betyder otur att se bruden innan bröllopet?" svarade jag. Jag tror han skrattade tyst på andra sidan.
"Förlåt mig," svarade han. "Jag säger de ikväll."
"Okej," sa jag och log mot mig själv i spegeln.
Snart stod jag framför en stor kyrka i en stor trädgård med de mest underbara blommor jag någon sin sätt. Men blommorna på insidan av kyrkan var rosor. Jag hatade rosor och hade alltid gjort. Jag blev sur bara genom att titta på dem.
Melodin började och alla i kyrkan reste sig. Jag har aldrig sett så mycket folk på samma ställe. Det var stort, vackert och skärmande. Nahtan såg chockad ut och samtidigt glad.
Har jag någonsin sätt de där uttrycket på honom? Jag lyssnade inte så noga på vad alla andra sa om oss. Jag var för upptagen med de gröna ögonen som betraktade mig hela tiden.
"Tager du, Nahtan, denna Mellony till din äkta maka och lovar du att älska henne till döden skiljer er åt?" frågade prästen. Det fick mig att vakna upp. Älska?
"Det gör jag," svarade han och log mot mig.
"Tager du, Mellony, denna Nahtan till din äkta make och lovar du att älska honom i nöd och lust?" frågade prästen mig. Älska?
Jag svalde.
"Ja," svarade jag.
Alla log och applåderade. Vilken lögn jag sagt. Men skulle jag kunna inte älska honom?
Vi bytte ringar och Nahtan drog mig intill sig och kysste mig mjukt och passionerat. Jag blev som vanligt svag i knäna av honom. Nej, det var inte möjligt. Jag var redan kär i honom.
På festen mötte jag många människor, skulle kunna allas namn, veta allt, prata rätt, gå rätt, bete mig rätt och tydligen lyckades jag ganska bra. Hela tiden höll Nahtan min hand och så fort jag kom för nära någon annan man skulle han genast vara på mig. Men jag klagade inte. På kvällen kom han in som vanligt. Kall. Men den här gången var det han som höll om mig. Jag vände mig om mot honom och log.
"Vad skulle du säga förut?" frågade jag.
"Inget viktigt," svarade han med ett flin.
"Svara," sa jag och spelade sur.
"Vill inte," sa han retligt.
Jag suckade och gav upp. Istället kröp jag närmare honom.
"Nahtan, tack för att du valde mig," viskade jag och tittade upp på honom.
Han log och kysste mig precis som förut, men med mer längtan och lust. Men han höll sig. Han visste vad han själv sagt. Ingen kärlek. Han suckade, men höll kvar mig.
"Det här kommer sluta illa," sa han dystert, mer till sig själv än till mig och jag låtsades inte om det. Jag kysste honom mjukt tillbaka.
"God natt, Nahtan," sa jag.
"God natt."
Om jag visste hur stora problem som kommit dagen efter hade jag nog inte sovit bra den natten.
Vad händer nästa gång? Missa inte del 5
Jag ber om ursäkt för att jag inte uppdaterat på ett tag. Men jag har inte haft tid och sen har jag haft dålig med inspiration. Efter Childhood friends kommer jag snart börja en ny serie. Men den ska jag inte nämna nu.
Ha det bra, du vet aldrig var en historia kan bli verklighet...
XOXO
StoryTeller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar