Hime-sama del 5

Någon som andas. Den personen andas lugnt och utan oro. Regelbundet. Värmen den personen ger dig är mysig och du vill ha den.
Nahtan flyttade lite på sig och hans grepp lossnade om mig. Jag flyttade mig närmare honom. Han suckade mjukt och tog ett nytt grepp om mig. Om han gick skulle jag frysa till döds. De var så varmt här där vi låg i den stora sängen i detta stora rum som egentligen skrämde mig.
"Mell," sa Nahtan plötsligt mjukt och jag tittade försiktigt upp på honom.
"Ja?" svarade jag tillbaka och log mjukt.
"God morgon," sa han med de vackraste leende jag någonsin sätt.
"God morgon," sa jag som helt paralyserad av honom.
"Vet du vad klockan är?"
"Nej, hur så?"
"Ingen speciell anledning."
"Ska du inte jobba Nahtan?" frågade jag och drogs upp ur min dvala som jag egentligen fortfarande var i.
"Nej. Eftersom jag gifte mig igår är jag ledig idag för att spendera dagen med dig," svarade han och drog handen över mitt hår.
Jag log mot honom.
"Så vad ska vi göra?" frågade jag.
"De får du bestämma, Hime-sama," sa han med en mjuk röst.
Hime, betyder prinsessa på japanska. De visste jag. Men att han kunde de var helt otroligt.
Jag log mot honom.
"Kan vi inte åka och hälsa på min familj?" frågade jag.
Nahtan såg fundersam ut en stund, sen nickade han och log.
"Kan vi göra, men inte i en allt för lång stund, okej?"
Jag nickade till svar och han pussade min panna.
De knackade på dörren och man kom in i rummet. Jag kände mig helt plötsligt väldigt obekväm i situationen. En man jag aldrig träffat innan var inne i mitt sovrum när jag låg i Nahtans famn.
"Vad vill du?" frågade Nahtan mannen med en sådan röst att jag rös av obehag.
"Jag vill gratulera er till ert lyckliga äktenskap och be om ursäkt för att jag inte kunde komma igår," sa mannen. Han hade nöt brunt hår som var fint kammat och bruna ögon som var is kalla. Jag gillade honom inte. Han var dessutom lång och såg ut att vara 20 år gammal kanske.
"Var det så viktigt att du inte kunde vänta nere i hallen, Jakob?" frågade Nahtan. Jag hade inte märkt att jag hade tagit ett fastare grepp om honom. " Min fru gillar inte folk som inte hör hemma i rummen, framför allt inte halvt naken."
Jag tittade upp på honom. De där med naken var en överdrift, men man kunde nästan se igenom mina kläder.
"Jag ber om ursäkt, Nahtan," svarade mannen och lämnade rummet.
"Förlåt för de där," sa Nahtan och tittade ner på mig.
"De gör inget, men vem var det?" frågade jag utan att släppa dörren med blicken.
"Ingen viktig," svarade han.
"Okej," sa jag och slappnade av lite.
"Ska vi gå upp och åka till din familj då?" frågade han nu.
"Inte än," sa jag och kramade om honom. Jag ville vara i värmen lite till. Nahtan log och vände sig mot mig. Han kysste mig först mjukt och sen mer passionerat. Den var lång och jag hade lite svårt att andas. Men helt plötsligt hände något annat. Nahtans tunga nuddade min. Man kan väll säga att jag inte var så erfaren i kärlek. Jag visste hur de kändes att vara kär, men inte hur de var att ha ett förhållande. Hans tunga smekt mjukt min och de gjorde de hela svårare att andas. Samtidigt upptäckte jag var hans armar befann sig. Hans vänstra arm höll i mitt huvud och tryckte mig försiktigt i mot honom. Hans högra hand höll på att smeka mitt lår. I början hade jag inget i mot det. Jag försökte fokusera på hur jag skulle få luft. Men när handen började komma högre upp blev de obehagligt. Jag la mina händer på hans bröst och puttade bort honom så jag kunde få luft. Jag andades häftigt och Nahtan stannade upp.
"Förlåt," sa han och jag hörde hur han menade de. Ett förhållande utan kärlek. De var inte möjligt i det här fallet.
"Nahtan... De gör inget, men de hela går lite fort fram," sa jag och tittade ner på lakanen som var i en vit nyans med broderade blommor i rosa på. Han sa inget mer. I nästa stund satt vi i bilen och åkte till min familjs hus. Jag hade inte träffat någon av dem på flera dagar. Sist jag såg Jesper hade de ju inte varit perfekt direkt.
Vi gick in i lägenhets huset och såg ut som ett helt vanligt par. Nahtan höll min hand. Tre trappor upp, till höger.
'Familjen Sandersson.' stod de på en skyllt. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren.
"Hallå?" sa jag i dörren. Jag kom inte längre in än två steg och han inte säga mer häller.
"Mell! Fattar du hur orolig vi har varit för dig?" frågade Zoey.
"Förlåt," sa jag och log svagt.
"Du får inte göra så Mell," sa Oscar och kramade om mig. Precis som Zoey klängde han på mig. Även fall han var min storebror.
"Ni kan släppa mig nu, får ingen luft," sa jag. De skrattade och släppt mig. Nahtan stod fortfarande i dörren. Men det var nog för att han inte hade fått rum att gå in.
"Förlåt," sa Jesper och tittade ner i golvet vilket förvånade mig.
"För vad?" frågade jag.
"Du rymde väll?" sa han och tittade upp.
"Nej," svarade jag och log.
"Vad har du gjort då?" frågade Zoey. Jag flinade.
"Oscar, Jesper och Zoey, det här är min man, Nahtan," sa jag och tog in Nahtan i rummet. Han log mot dem och de stirrade häpet på honom.
"Man?" upprepade de samtidigt.
"Är ni gifta?" frågade Zoey.
"Igår," svarade jag.
"Då vill jag se ringen," sa Oscar. Jag nickade och drog fram handen med den väl prydda diamanten och guldet runt mitt ringfinger.
"Wow, är den äkta?" frågade Jesper.
"De är klart," svarade Nahtan och han lät snäll ut. Jag var glad att han gillade min familj. Han var ganska bra på att förstå hur min familj fungerade.

Om vi hade sett honom hade jag kunnat spara dig så mycket smärta Nahtan.
Vem ser de i del 6?
Du vet aldrig var en historia kan bli sann,
MvH
StoryTeller