Hime-sama del 8

När jag vaknade på morgonen var Nahtan redan uppe. Han stod och knäppte sin shorta, jag studerade honom bakifrån utan att vara medveten om att han kanske skulle komma på mig. När han vände sig om log han mjukt och gick fram till mig.
"God morgon," sa han och kysste mig mjuk.
"God morgon," svarade jag. Allt var som vanligt en lögn. Vi skulle aldrig älska varandra, vi hade lovat, de fanns inget vi kunde göra åt det. Det här var de som man inte ville ha. Vad hade jag tänkt när jag tackade ja? På att rädda min familj? På att Nahtan var allt jag drömt om och mer? Jag hade inte en aning.
"Gå och gör dig i ordning, vi ska snart åka, jag väntar på dig vid frukosten," sa han och försvann. Jag reste mig ur sängen och in kom lilla Maria.
"God morgon madam, här är er klänning," sa hon och gav mig en vacker klänning som vanligt.
"Maria, vad har jag sagt? Tack," sa jag och började ta på mig den.
"Madam förstår inte, jag får inte kalla dig något annat," svarade hon mig och hjälpte mig sen med klänningen.
"Som du vill," sa jag och lämnade rummet. Jag kunde höra hennes steg när hon följde efter mig ut och hjälpte mig ner för trappan. Jag förstod inte varför hon gjorde detta häller, men sa inget. Nahtan väntade mycket riktigt på mig och han lät mig knappt äta innan han ville att vi skulle gå ut på vår dejt. Hur skulle den vara?
Han började med att åka med mig och mycket riktigt handla. Han köpte mig massa saker, men de jag fasande vid var inte alls dyrt.
"Titta vad söta..." sa jag och tog upp en av ringarna. Den var gjord i låsas silver och hade en vacker blå sten i sig med en fjäril och en halv måne runt sig. Den var mycket vacker.
"Vill du ha den?" frågade han och jag nickade lätt.
Han tog upp den och gav flickan i kassan pengarna och satte den på mitt finger.
"Tack," sa jag och log mot honom. Han log tillbaka.
"Vill du ha glass?" frågade han sen och jag funderade en stund.
"Okej," sa jag och tog hans hand och drog med honom till ett litet fik med glass. Vi köpte båda, men han betalade som vanligt. När vi ätit klart suckade han och reste sig upp.
"Jag vill att du följer med mig," sa han och tog min hand. Jag sa inget utan följde bara med honom. Han förde mig mot ett gammalt parisehjul, de hade stått på torget i år. Jag hade alltid velat åka det. Han drog med mig in i det och de stannade på toppen där vi kunde se solen gå ner.
"Mell, jag måste säga en sak," sa han tyst.
"Vad då Nahtan?" svarade jag honom och han tittade mig rakt in i ögonen.
"Jag älskar dig, även fall jag lovade att inte göra det."
Jag kände hur jag stelnade och bara ville försvinna från världen. Han gjorde vad?

Hime-sama del 7

Jag kunde inte koncentrera mig på något annat än det som Nahtan visat mig i tidningen. Vad skulle han göra åt det? Jag suckade där jag satt i trädgården. Den var ful av rosor överallt. Bredvid mig på det lilla vita glas bordet stod en kopp med varmt te som jag inte rört alls. Jag hade inte ätit något och jag tror de oroade de som tog hand om mig och det försökte hela tiden få i mig nått. Jag suckade och tittade upp mot dem.
"Vad kommer han göra?" frågade jag en lite dam som kanske var några år äldre än mig. Hon var smal och hade svart kort hår och den söta lila klänningen som alla av dem hade.
"Jag vet inte madam," svarade hon mig och log ursäktande.
"Vad är ditt namn?" frågade jag. Hon tittade fundersamt på mig. Sen log hon.
"Jag heter Maria madam."
"Trevligt att råkas Maria, kan du vara vänlig och sitta här med mig?" frågade jag. Hon skakade på huvudet men satte sig ändå och vi pratade. Men jag åt fortfarande inget.
När kvällen kom och jag skulle sova hade Nahtan fortfarande inte kommit hem. Jag låg i sängen till de att kom hem och funderade på vad han gjort. När han kom hem la han sig som vanligt bredvid mig i sängen, men så tyst som han kunde. Han trodde nog jag sov. Jag kröp direkt närmare honom och han suckade.
"Så du är fortfarande vaken Mell?" frågade han. De lät som att han flinade.
"Hur ska jag kunna sova?" svarade jag honom. "Vad gjorde du?"
"Redde ut allt. De tror nu att vi hjälper din familj att överleva och att du bara har haft kontakt med dem sedan innan."
"Okej, då vet jag."
Det blev tyst.
Han suckade igen och la armarna om mig. Jag flyttade mig närmare honom. Hans kalla kropp började genast värmas upp. Jag kunde fortfarande inte förstå hur han kunde vara så kall.
"Jag är ledig i morgon," sa han helt plötsligt och jag ryckte till.
"Okej..." sa jag sömnigt.
"Väckte jag dig?" frågade han.
"Nej, jag blev bara förvånad," svarade jag.
"Vill du göra något med mig då? Åka och handla eller något sånt?" frågade han sen.
"Okej, men jag vill sova först. Jag var tröttar än jag trott.
"Okej."
Han viskade de sista och kysste mig mjukt. Jag blundade och innan jag visste ordet av sov jag.
Jag hade inte en tanke på morgon dagen.

Man vet aldrig var en historia kan bli verklighet...
XoXo
Story Teller

Kill me for love del 2

Vårat andra möte Alex var när skolan började igen. Jag kommer ihåg det väl och jag har skrivit hur mycket som helst om det i min dagbok. Kommer du ihåg det lika bra som jag?

Jag satt i klassrummet. Några tjejer pratade om allt möjligt konstigt. Jag lyssnade inte så noga. Enda sedan jag träffat Alexander var det allt jag kunde tänka på. När skulle jag se honom igen?
Läraren kom in och började berätta om vårt ny schema när det knackade på dörren. Alla blev tysta och läraren gick för att öppna. Där stod han. Alexander och jag kunde känna hur glad jag var att se honom. Var detta normalt?
"Klassen, det här är vår nya elev här, presentera dig själv." sa hon och satte sig ner på en stol.
"Jag heter Alexander Simons, men kalla mig Alex. Jag flyttade hit under julen och hoppas att vi kommer få det trevligt tillsammans," sa han och log det där änglaleendet han visat mig innan.
"Okej, du kan sitta där, bredvid Felicia," sa läraren. Alexander reagerade på namnet och stirrade rakt på mig. Han hade förmodligen inte sätt mig innan. Sen gick han fram till mig och flinade.
"Så vi möts igen," sa han och satte sig ner.
"Ser så ut," svarade jag honom.
Jag visste att klassen stirrade och förmodligen så fattade de ingenting eller höll redan på att göra upp en historia om oss. Vad den historian var fick jag reda på ganska snart efteråt.

Det aldrig var en historia kan bli verklighet,
XoXo
Story Teller

Hime-sama del 6

Vi satt hemma hos min familj ett bra tag och jag kunde inte låta bli att titta på hur Nahtan reagerade på min familj. Han såg inte ut att lida av det utan såg mer road ut och när det var dags att gå och vi kommit ut genom dörren log han fortfarande. Han tittade ner på mig och in i mina ögon.
"Vad?" frågade han sen. Jag hade studerat honom omedvetet.
"Inget," svarade jag och log. "Vad tyckte du?"
"De värkar trevliga," sa han och tog min hand. Vi gick in i bilen och den började direkt köra. "Så vart vill du nu?"
Jag funderade på det ett tag.
"Med tanke på att vi inte haft någon riktig första dejt tycker jag att vi ska ha en nu, så du bestämmer," svarade jag och log. Han nickade och lutade sig fram till chauffören och viskade något i hans öra och han nickade till svar och log ett tandlöst leende.
"Vi ska med andra ord på en dejt idag."
"Vart ska vi?"
"De får du se Mell."
Han flinade och jag visste att jag kunde lita på honom. Jag behövde inte vänta länge innan vi var framme. Vi kom fram till ett stort nöjesfält och när vi klev ur bilen tittade många på oss. Vi var förmodligen för fint klädda för att vara här. Jag tror att Nahtan också upptäckte de och som tur var fanns det en butik i närheten som vi snabbt gick in och köpte nya kläder i. Det var länge sen jag hade på mig normala kläder som jag ansåg det. En klänning som slutade vid mina knän i svart och den var tajt runt mina bröst och mage och sen puffade den ut sig. Det hängde ett siden band runt min midja. Jag studerade mig själv i spegeln. Det såg helt okej ut. När jag kom ut ur omklädningsrummet stod redan Nahtan där. Han hade på sig ett par vanliga häng jeans och en svart t-shirt tillsammans med en kofta som var pösigt. Jag kan inte förklara hur vacker han var i de kläderna även om de var helt normala.
"Du ser vacker ut," sa han och tog mina hand.
"Tack," svarade jag och vi gick ut ur butiken och in på nöjesfältet.
Det var länge sen jag hade så mycket kul och Nahtan såg ut att ha roligare än jag. Allt gjorde mig mycket nöjd. Vi gick på bio, åt på en restaurang och jag lärde Nahtan att vara mer avslappnad. När vi kom hem igen så var jag så utmattad att jag knappt orkade vänta på Nahtan innan jag somnade. Men längtan efter hans kroppsvärme höll mig vaken. Han kom snabbt in och la sig bredvid mig.
"Är du ledig i morgon också?" frågade jag och tittade på honom.
"Nej, tyvär. Hur mycket jag än vill kan jag inte. Jag har jobb att göra," svarade han mig och kysste min panna. Sen la han armarna om mig och jag somnade snabbt in i en ny sömn inte ett ont anande om morgondagen.

När jag vaknade på morgonen var det kalabalik och ståhej överallt. Jag drog på mig min morgonrock och gick ut ur sovrummet och ner och in i köket där Nahtan stod och bråkade med någon. Det såg ut som Jakob.
"Nahtan?" sa jag sömnigt och gnuggade min i ögat.
"Mell," utbrast han först som han glömt att jag fanns och sen tittade han på mig och log. "Väckte vi dig?" frågade han mjukt. Jag nickade till svar och gick fram till honom och tog en närmare titt på mannen. Det var Jakob.
"God morgon Jakob," sa jag och log. "Hur kommer det säg att jag alltid träffat dig på morgonen när jag fortfarande är i pyjamas?" frågade jag sen och log lite halvt. Jag menade de inte allvarligt utan mer på skämt, men han tog det tydligen inte så.
"God morgon madam, jag menade de inte så. Det är bara det att mina ärenden till Nahtan är viktiga och måste hända omgående," svarade han mig och jag höjde ett ögonbryn.
"Vad har hänt?" frågade jag och tittade på Nahtan. Han suckade och gav mig tidningen. Jag suckade och tittade på framsidan. Mina ögon växte och jag tittade upp på honom igen. "De här är förfärligt."
"Jag vet," svarade han.
På första sidan stod den stora skandalen om hur en rik man hade gift sig med en flicka från gatan. Dessa två personer var mig och Nahtan. De fick inte vara sant. De fanns en bild på min familj och oss.
"Vad ska vi göra?" frågade jag.
"Du ska ta det lugnt och jag ska reda ut det här," sa han och log mot mig innan han kysste mig lätt och han och Jakob lämnade rummet och jag blev in visad i badrummet som vanligt.

Du vet aldrig vart en historia kan bli verklighet...
XOXO
Story Teller