Vi satt hemma hos min familj ett bra tag och jag kunde inte låta bli att titta på hur Nahtan reagerade på min familj. Han såg inte ut att lida av det utan såg mer road ut och när det var dags att gå och vi kommit ut genom dörren log han fortfarande. Han tittade ner på mig och in i mina ögon.
"Vad?" frågade han sen. Jag hade studerat honom omedvetet.
"Inget," svarade jag och log. "Vad tyckte du?"
"De värkar trevliga," sa han och tog min hand. Vi gick in i bilen och den började direkt köra. "Så vart vill du nu?"
Jag funderade på det ett tag.
"Med tanke på att vi inte haft någon riktig första dejt tycker jag att vi ska ha en nu, så du bestämmer," svarade jag och log. Han nickade och lutade sig fram till chauffören och viskade något i hans öra och han nickade till svar och log ett tandlöst leende.
"Vi ska med andra ord på en dejt idag."
"Vart ska vi?"
"De får du se Mell."
Han flinade och jag visste att jag kunde lita på honom. Jag behövde inte vänta länge innan vi var framme. Vi kom fram till ett stort nöjesfält och när vi klev ur bilen tittade många på oss. Vi var förmodligen för fint klädda för att vara här. Jag tror att Nahtan också upptäckte de och som tur var fanns det en butik i närheten som vi snabbt gick in och köpte nya kläder i. Det var länge sen jag hade på mig normala kläder som jag ansåg det. En klänning som slutade vid mina knän i svart och den var tajt runt mina bröst och mage och sen puffade den ut sig. Det hängde ett siden band runt min midja. Jag studerade mig själv i spegeln. Det såg helt okej ut. När jag kom ut ur omklädningsrummet stod redan Nahtan där. Han hade på sig ett par vanliga häng jeans och en svart t-shirt tillsammans med en kofta som var pösigt. Jag kan inte förklara hur vacker han var i de kläderna även om de var helt normala.
"Du ser vacker ut," sa han och tog mina hand.
"Tack," svarade jag och vi gick ut ur butiken och in på nöjesfältet.
Det var länge sen jag hade så mycket kul och Nahtan såg ut att ha roligare än jag. Allt gjorde mig mycket nöjd. Vi gick på bio, åt på en restaurang och jag lärde Nahtan att vara mer avslappnad. När vi kom hem igen så var jag så utmattad att jag knappt orkade vänta på Nahtan innan jag somnade. Men längtan efter hans kroppsvärme höll mig vaken. Han kom snabbt in och la sig bredvid mig.
"Är du ledig i morgon också?" frågade jag och tittade på honom.
"Nej, tyvär. Hur mycket jag än vill kan jag inte. Jag har jobb att göra," svarade han mig och kysste min panna. Sen la han armarna om mig och jag somnade snabbt in i en ny sömn inte ett ont anande om morgondagen.
När jag vaknade på morgonen var det kalabalik och ståhej överallt. Jag drog på mig min morgonrock och gick ut ur sovrummet och ner och in i köket där Nahtan stod och bråkade med någon. Det såg ut som Jakob.
"Nahtan?" sa jag sömnigt och gnuggade min i ögat.
"Mell," utbrast han först som han glömt att jag fanns och sen tittade han på mig och log. "Väckte vi dig?" frågade han mjukt. Jag nickade till svar och gick fram till honom och tog en närmare titt på mannen. Det var Jakob.
"God morgon Jakob," sa jag och log. "Hur kommer det säg att jag alltid träffat dig på morgonen när jag fortfarande är i pyjamas?" frågade jag sen och log lite halvt. Jag menade de inte allvarligt utan mer på skämt, men han tog det tydligen inte så.
"God morgon madam, jag menade de inte så. Det är bara det att mina ärenden till Nahtan är viktiga och måste hända omgående," svarade han mig och jag höjde ett ögonbryn.
"Vad har hänt?" frågade jag och tittade på Nahtan. Han suckade och gav mig tidningen. Jag suckade och tittade på framsidan. Mina ögon växte och jag tittade upp på honom igen. "De här är förfärligt."
"Jag vet," svarade han.
På första sidan stod den stora skandalen om hur en rik man hade gift sig med en flicka från gatan. Dessa två personer var mig och Nahtan. De fick inte vara sant. De fanns en bild på min familj och oss.
"Vad ska vi göra?" frågade jag.
"Du ska ta det lugnt och jag ska reda ut det här," sa han och log mot mig innan han kysste mig lätt och han och Jakob lämnade rummet och jag blev in visad i badrummet som vanligt.
Du vet aldrig vart en historia kan bli verklighet...
XOXO
Story Teller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar