Vårat andra möte Alex var när skolan började igen. Jag kommer ihåg det väl och jag har skrivit hur mycket som helst om det i min dagbok. Kommer du ihåg det lika bra som jag?
Jag satt i klassrummet. Några tjejer pratade om allt möjligt konstigt. Jag lyssnade inte så noga. Enda sedan jag träffat Alexander var det allt jag kunde tänka på. När skulle jag se honom igen?
Läraren kom in och började berätta om vårt ny schema när det knackade på dörren. Alla blev tysta och läraren gick för att öppna. Där stod han. Alexander och jag kunde känna hur glad jag var att se honom. Var detta normalt?
"Klassen, det här är vår nya elev här, presentera dig själv." sa hon och satte sig ner på en stol.
"Jag heter Alexander Simons, men kalla mig Alex. Jag flyttade hit under julen och hoppas att vi kommer få det trevligt tillsammans," sa han och log det där änglaleendet han visat mig innan.
"Okej, du kan sitta där, bredvid Felicia," sa läraren. Alexander reagerade på namnet och stirrade rakt på mig. Han hade förmodligen inte sätt mig innan. Sen gick han fram till mig och flinade.
"Så vi möts igen," sa han och satte sig ner.
"Ser så ut," svarade jag honom.
Jag visste att klassen stirrade och förmodligen så fattade de ingenting eller höll redan på att göra upp en historia om oss. Vad den historian var fick jag reda på ganska snart efteråt.
Det aldrig var en historia kan bli verklighet,
XoXo
Story Teller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar