Hon tittade upp från sin bok och log mot mig med sitt underbara leende. Hon var lika vacker som alltid och jag förstod varför hon var så populär.
"Ammie," sa jag och satte mig bredvid henne och tog upp min fysik bok. Jag visste att hon skulle sitta i biblioteket. Det gjorde hon alltid efter skolan och pluggade.
"Drake," sa hon till svar och log igen.
"Vad pluggar du?"
Dum fråga. Jag såg att hon satt med matte framför sig, men jag var tvungen att prata med henne.
"Är det inte uppenbart?" frågade hon med ett flin och pekade på boken.
"Jo, lite kanske," svarade jag. Hon tittade på mig och jag tappade tråden, fick plötsligt svårt att prata med henne.
"Vad gör du på fredag?" frågade jag plötsligt och hon tittade på mig. Ammie såg ut som om hon funderade på det en stund innan hon svarade med ett leende.
"Inget, hur så?"
"Har du lust att hänga med mig då?" frågade jag och hon log retligt mot mig.
"Vi får väll se," sa hon och sedan kom Liam fram bakom en bokhylla och satte sig mitt emot oss.
"Vart är Carly?" frågade jag. Jag visste att de var tillsammans, men jag hade aldrig sett dem bete sig som ett. Han tittade upp från boken han tagit fram och suckade.
"Hur ska jag veta?" svarade han lite surt och Ammie la en hand över hans.
"Det kommer bli bra, jag lovar," sa hon och strök med sin tumme över hans hand. Jag kunde inte hjälpa det, jag blev svartsjuk. Jag ville också ha henne nära mig. Plötsligt ringde någons mobil, det var förmodligen Liams för han flög upp från stolen och svarade sedan.
"Hallå? Jag kommer direkt," sa han sen. Han tog sina böcker och flinade mot Ammie. " Jag drar till Carly, hon sa att hon ville prata om något viktigt."
"Lycka till," sa Ammie till svar. Men det såg inte ut som om hon var lycklig för honom, snarare orolig. Sedan kom hon ihåg mig och all oro försvann ifrån hennes ansikte och hon log mot mig igen.
"Jag måste gå snart med, de väntar på mig hemma," sa hon och reste sig upp. Hon började plocka ihop sina böcker och jag tog hennes hand.
"Stanna hos mig," sa jag utan att tänka mig för och hon tittade på mig. Jag hade en känsla av att om jag inte sa hur jag kände nu skulle jag aldrig få en chans att göra det.
"Va?" sa hon och tittade på mig med stora ögon.
"Stanna hos mig, gå inte," sa jag och hon tittade oförstående på mig.
"Jag ska hem, " sa hon med ett flin. "Vi syns i skolan imon."
Sen drog hon sig loss och var borta. Jag hade inte hunnit säga det. Men jag kände att tiden började ta slut och jag behövde berätta för henne. Frågan var bara när och hur...
XoXo
StoryTeller
Förlåt för att jag inte varit akriv på ett tag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar