"Du kan gå upp till dem du vet," sa jag och log mot henne, men Ammie skakade bara på huvudet och log mot mig. Vi brukade äta på taket av skolan, men sedan Caly gjorde slut med mig hade jag och Ammie ätit här i trappan istället. Drake åt med Carly. Jag förstod inte hur vi hade kunnat delat på oss på det här viset, framför allt inte Ammie och Carly som alltid hade varit tillsammans.
"Det är okej," sa hon och tog en bit av sin mat som hon hade i en låda. Hon brukade göra sin egen lunch. "De klarar sig nog. Vill du smaka?"
Hon sträckte gaflen mot mig och jag tackade aldrig nej till hennes hemlagade mat. Jag lutade mig framåt och tog en tugga av den. Det var så mycket godare än min macka.
"Tack, det var gott," sa jag till svar och hon log varmt mot mig, men jag kände hur hon var ledsen. "Jag klarar mig du vet."
"Jag vet, frågan är om jag gör det bara," sa hon till svar.
"Vad menar du med det?"
"Hur kunde hon göra så mot dig? Jag vill inte ha en vän som hon."
Jag stirrade på Ammie och det slog mig att det här förmodligen var hennes och Calys första gräl. Jag stirrade hungrigt på hennes mat och hon måste ha sätt det.
"Vill du ha mer?" frågade hon mjukt och jag nickade. Hon gav mig lådan. "Jag är inte hungrig ändå."
Jag nickade och åt först upp min macka och sedan åt jag glatt från hennes mat. När jag ätit klart gav jag henne lådan tillbaka.
"Tack," sa jag och hon flinade mot mig. Ett riktigt flin innan hon började skratta.
"Du har lite..." sa hon och lutade sig fram och strök sina fingrar över min kind precis vid min mun. Jag antog att hon tog bort lite mat därifrån, men jag tittade in i hennes ögon och kände hur vi började luta oss emot varandra.
"Oj, här stör vi visst," sa någon plötsligt och vi ryckte till och tittade upp mot trappan där Carly och Drake stod. Båda två konstigt nog sårade.
"Vad menar du med det?" frågade Ammie och blängde på Carly som gick under tystnad förbi oss.
"Vad menar du med det?" frågade Ammie och blängde på Carly som gick under tystnad förbi oss.
"Ser ut som om jag vann över dig för en gångs skull," sa hon till svar kallt och tog Drakes hand. "Vi är tillsammans och det finns inget ni kan göra åt det."
Jag förstod inte vad hon höll på med och det gjorde tydligen inte heller Ammie för hon tittade bara på dem innan de var bort.
"Det där var bara konstigt," sa hon och tittade sedan på mig. "Liam, jag är ledsen."
"Var inte det," sa jag till svar och log mot henne. "Om sanningen ska fram så gillade jag egentligen dig från början. Jag vågade inte fråga ut dig så jag blev tillsammans med Carly för att kunna vara nära dig."
Ammie tittade på mig och jag tittade bort från henne. "Jag gillade dig hela tiden och hon visste det."
Fortfarande inget svar. Det var då skolklockan ringde in för nästa lektion men ingen av oss rörde sig. Vi satt bara kvar vid trappan och väntade på att den andra skulle säga något, de orden som aldrig blev uttalade då.
XoXo
StoryTeller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar