Amy Star...
Jag vet inte hur länge jag satt tyst och inte sa något. Men när jag kom tillbaka till mitt fulla sinne lät David orolig i telefonen och lite desperat när han sa mitt namn.
"Alex..." stönade han.
"Jag är här," svarade jag tyst och tittade ner i golvet.
"Gud, gör inte så," sa han och jag visste att han log.
Jag satt tyst igen.
"David, får jag komma hem till dig?" frågade jag tillslut.
"Ja, här är ingen utom mig som vanligt," svarade han.
"Okej..."
Jag drog på mig en t-shirt och ett par jeans som vanligt och klättrade ut genom fönstret med hjälp av klätter växten som fanns där. Sen sprang jag så snabbt och tyst jag kunde ut på vägen och hem till David. Han stod vid ingången och väntade på mig. När jag kom fram kramade jag om honom och han förde mig in till sig.
"hur fick du reda på vem hon var?" frågade jag.
David hade gett mig te och nu satt vi i hans soffa och pratade.
"Hon var dum nog att säga det," svarade han.
"Amy, det var ett tag sen jag såg henne."
"Hon är inte som hon var. Dessutom tror jag inte att hon känner igen dig längre. Det är nog därför hon klänger på mig och inte dig... Som hon brukade menar jag."
"Jag vet, men fortfarande."
Vi tittade på varande och log. Amy Star var en tjej som varit kär i mig på vår förra skola. Eller hur man nu ska säga det. Hon visste ju inte att jag var tjej. När hon fick reda på det hade hon först försökt ta livet av sig och när hon inte lyckades hade hon hoppat på mig.
David hade räddat mig från henne. Men nu var det helt annorlunda.
"Hur länge stannar hon?" frågade jag.
"Vet inte," medgav David och drog med handen genom håret.
Te kopparna stod tomma på bordet. Han lutade sig fram över mig och jag lutade mig tillbaka. Snart låg jag ner i soffan med honom över mig. Jag suckade och tittade upp i hans vackra ögon. Varför höll han alltid på så här? Kyssa mig, krama mig, hålla handen... Jag visste att han gillade mig, men gillade jag honom tillbaka på det sättet. Det hade jag aldrig tänkt på. David sänkte sig ner mot mig och snart var hans läppar bara några centimeter från mig. Det var inte första gången det här hände. Jag hade aldrig sagt nej, jag antar att jag gillade det.
Hans mjuka läppar mötte mina och vi kysstes. Men för mig fanns de inga känslor i kyssen.
David lämnade mig och tittade lite sorgset på mig.
"Du är för kall," suckade han och kröp ner bredvid mig i soffan. Så låg vi i evigheter.
Morgonen kom och det var dags för skola. David väntade på mig i dörren och som vanligt tog vi sällskap till skolan. Men så snart vi kom dit skolan kom Amy.
"David! Kom nu!" sa hon och vinkade åt honom. Jag suckade och blängde på henne.
"Gå," sa jag och lämnade honom.
Jag kände mig konstig när jag såg honom med henne. Det var oroväckande och sen kunde jag inte lita på henne. Men David? Jag kände ett hug i hjärtat. Vad var det för fel på mig?
Så fort jag kom till klassrummet var tjejerna över mig och killarna pratade med mig. Men jag lyssnade inte och var borta. Jag tror de märkte det och att de slutade men jag var inte säker.
Vad tror du händer mellan David och Amy? Vad känner Alex? Få reda på i nästa del av Childhood friends.
Du vet aldrig vart en historia blir verklig...
Mvh
StoryTeller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar