Hon kom ihåg bitar. Inte allt och bara små saker. Så som att Jolie och jag bråkade, men hon sa att hon fortfarande inte hade något ansikte på mig i sina minnen. Det gjorde henne osäker på om det var mig hon såg eller inte.
Jag drog efter andan och la mig ner på verandan. Till min förvåning var det inte Chasper eller Felicia som kom smygande på mig den här gången utan Jolie.
"Alex," sa hon och satte sig tyst bredvid mig.
"Ja," svarade jag utan att öppna ögonen. Njöt av solen.
"Jag..." började hon men hon tystnade sedan.
"Vad är det?" frågade jag och tittade på henne. Det var första gången jag hörde henne vara tyst om något. Hon skakade bara på huvudet, svarade inte och tittade bort.
"Jolie," sa jag i en uppgiven suck och hon tittade rakt på mig.
"Kan du göra mig en tjänst?"
"Beror på vad?" svarade jag henne lite tveksam.
Jolie log på ett sätt som fick mig att känna mig ännu mer tveksam.
30 minuter senare...
Chasper och Jolie gick en bit framför mig. Planerade något i precis lagom ton så att jag inte skulle kunna höra. Det irriterade mig. Men jag sa inget om det.
"Det luktar gott här," sa Felicia och log mot mig. Hon gick bredvid mig och log.
"Visst gör det," svarade jag och log tillbaka. Havsvatten luktar gott, men jag gillar din doft av rosor bättre. Jag suckade och drog en hand genom håret. Det var nu jag märkte att Jolie och Chasper var borta. Det gjorde visst Felicia också och det syntes på henne för hon började skruva på sig. Tyckte det var obekvämt.
"Vi kan gå tillbaka om du vill," sa jag och hon nickade tyst. Jag hade inga minnen av att Felicia varit sån här, inte ens när jag plockat upp henne vid nyår för ett halv år sedan.
Solen höll på att gå ner och jag stannade utan att tänka på det och tittade på den. Felicia hade också stannar och omedvetet tog jag hennes hand. Jag trodde hon skulle dra sig undan, men istället tog hon min hand tillbaka och kramade om den.
"Det måste vara ensamt för dig när jag inte kommer ihåg dig," sa hon och tittade in i mina ögon.
"Lite," svarade jag och mötte hennes blick. Wow, hon hade vackra ögon.
"Förlåt," sa hon och såg skyldig ut.
"Det är inte ditt fel," svarade jag och log svagt mot henne till svar. Det fick henne nog att må lite bättre för hon log ärligt mot mig.
Jag kan inte beskriva riktigt vad som hände, det är som de där scenerna i filmer eller i böcker. När ett par står och tittar på när solen går ner och sen håller på att kyssa varandra. Problemen här var:
1. vi var inte tillsammans
2. vi blev avbrutna...
Jag la handen på hennes kind och hon ställde sig på tå mot mig och vi lutade oss båda mot varandra när Chasper och Jolie kom tillbaka. Båda lika glada och flinade. Som om det gjort något hemskt. Jag suckade och släppte Felicia.
"Seriöst?" frågade jag med en irriterad ton och de log.
"Alltid," svarade de och jag suckade igen. Drog en hand igenom håret. Felicia sa inte mer sedan den kvällen. Hon gick bara tyst i mellan oss och självklart så skällde Jolie på mig när vi kom hem och undrade vad jag hade gjort. Vilket jag som vanligt inte hade en aning om själv. Hur kan man älska henne så mycket att man inte vet vad man gör? Hade Jolie skrikit och jag hade funderat på det många gånger. Svaret var enkelt. Man gör bara det...
XoXo
StoryTeller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar